28 sep. 2008

Mobiler i klassrummet. Om dubbelmoral, möjligheter och rädslor.

“From the moment I could talk I was ordered to listen.”

ur Father and son, Cat Stevens/Yosuf Islam

Cat Stevens träffar bullseye med de där raderna. Så fort barn lär sig prata (vilket måste vara bland det häftigaste vi upplever i livet, trots att ingen av oss minns hur det var) så ska de lära sig att vara tysta och lyssna på oss vuxna.

Likadant är det alltför ofta med IT i skolan. Så fort barnen får upp ögonen för tekniken, så blir den tyglad, kontrollerad och övervakad. Så måste det i och för sig vara eftersom det finns många avigsidor man måste lära sig hantera. Skolan är, eller åtminstone borde vara, en kreativ miljö där vi bygger framtid. Problemet är att vi gasar och bromsar samtidigt. Vi ger våra elever verktyg och öppnar dörrar, samtidigt som vi säger att dessa dörrar bara öppnas vissa tider och bara när vi vuxna säger till.

Även om vi som arbetar i skolan tycker att vi är undermåligt utrustade, så har vi bättre teknik i våra klassrum idag än den som tog Apollo 11 till Månen 1969. Gissningsvis. Vi har så mycket. Det handlar bara om att se möjligheterna, inte stirra sig blind på barriärerna. 

Tänk dig följande scenario. Vi låter eleverna använda de högteknologiska mirakel de (nästan) alla har i fickan. De skulle kunna…

  •          Fotografera läxan eller genomgången från tavlan/duken
  •          Spela in lärarens genomgångar för att lyssna igen och igen hemma 
  •         Nyttja podcasts
  •     Få läxan skickad direkt till mobilen
  •       Komma åt klassens hemsida/portal var de än befinner sig

·         T.ex.

Naturligtvis är nackdelarna lika många. Jag tänker på risk för mobbing, lärare som filmas och läggs ut på Internet m.m. Å andra sidan är det just här jag menar att dubbelmoralen (eller rädslan? kontrollbehovet?) kommer in. Se bara på vilken hjälp Internet, mobiltelefoner, iPods m.m. kan erbjuda om vi bara vågar och samtidigt guidar våra elever rätt. Vi har direkt tillgång till fantastiska hjälpmedel! Jag är övertygad om att de flesta av våra elever skulle sköta det ansvaret utmärkt.

Skolan uppmuntrar till kommunikation på alla möjliga plan; skriftligt, muntligt och socialt. Men bäva månde den elev som har mobilen på under skoltid.

Möjligheterna finns. Vågar jag?

Inga kommentarer:

Följ med e-post