The end of an era...

Idag ska vår verksamhetschef avtackas officiellt. Så länge jag har arbetat i Nacka kommun har FFS verksamhetschef hetat Agneta Jörbeck, men 2010 kommer vår verksamhetsskuta att styras med andra åror. Vem eller vilka som håller i de årorna vet vi ännu inte, men hur det än blir måste det bli annorlunda. Det finns bara en Agneta.

Jag har funderat över vad det är som fått Nackas skolor att bli så framgångsrika som de i många fall är. Vad är det som gör att vi har nått resultat och fått framstå som goda exempel?

Det finns massor av organisatoriska, ekonomiska och ledarmässiga svar på de frågorna, men för min och andra nackalärares del tror jag tror att det handlar om tillit och respekt. I en framgångsrik organisation litar man på sina medarbetares kunskaper, engagemang och vilja till förbättring. I en organisation som vår tillåts man sticka ut hakan och tro att man kan, inom vilket område det än må vara. Det gillar jag.

Jag fick ut min lärarexamen 2001 men hade aldrig uppväckt mitt latenta intresse för skolutveckling och IT om jag inte gått eITis 2003 t.ex. (ITiS blev eITiS i Nacka som sedamera blev e-smart). Innan dess kunde jag inte ens använda PowerPoint. Jag var ett intresserat blåbär.

Efter eITiS började jag testa PowerPoint med mina dåvarande lågstadieelever. De gjorde enkla presentationer av grupparbeten som de visade för klassen. På den tiden åts rasterna ofta upp av att hämta den lösa projektorn och sedan koppla in den och få upp bilden på duken. Det var ett hästjobb och var givetvis orimligt i längden, men jag valde att göra det för att undervisningen blev bättre och för att eleverna hade roligare när de lärde sig.

När skolledningen såg min entusiasm fick jag frågan om jag ville ha en Smartboard. Jag hade ingen aning om vad det var, men jag har till dags dato inte lärt mig hur man säger nej till spännande saker, så jag svarade ja. Det var här någon gång det spann loss ordentligt. Med Smartboarden följde nämligen en projektor monterad i taket, vilket var helt avgörande för att jag skulle orka att arbeta med Internet i klassrummet. Jag började bygga upp en bank av bra sidor att använda som komplement i min undervisning.

Minns inte vilket år det var, möjligtvis 2005, som nästa stora inspirationsdos kom. Jag fick möjligheten att följa med en grupp från Myrsjöskolan som åkte till Falköping för att bli inspirerad av Johan Lindwert och deras koncept "Framtidens klassrum".
"- Aha, man kan använda PowerPoint som skrivtavla! Då kan man ju spara sina anteckningar efter lektionens slut. Smart". 
"- Google Earth istället för takhängda kartor är ju genialt! Alla ser vad man pratar om och man kan zooma in på det man studerar och klicka sig vidare till mera information om platsen". 

Allt ovan har varit trappsteg som gjort att jag bara blivit mera och mera säker på att detta är den rätta vägen för skolor att gå. Det avgörande steget kan jag dock peka ut exakt vad och när det var. En dag såg jag en liten blänkare på e-utvecklarnas webbsida. Det stod: "Koll på wikis?" och innehöll lite text och länkar om vad det var och hur det används, men det fanns inga exempel från skolvärlden. En natt, precis innan jag somnade (det är min mest kreativa stund) såg jag hela konceptet framför mig. Jag skulle såklart testa att göra Huset, fast i digital form i en wiki. På så sätt skulle alla elever och föräldrar kunna bli delaktiga och vi skulle kunna arbeta med multimedia på ett relevant och kreativt sätt.
Villa Mimmi hade det kallats på vår skola när det gjorts i pappersform. Tiden var mogen för en Villa Mimmi 2.0.

Sedan dess har jag haft möjligheten att få sprida mina idéer genom att arbeta med e-utvecklarna på halvtid och anser själv att jag har världens roligaste jobb.

Vad har då detta med Nackas och FFS organisation att göra? Jo, jag har fått friheten och förtroendet att utveckla mina idéer. Man har litat på min vilja att kunna utveckla det jag tror på och man har sett till att utrymmet finns att göra det. Det är ingenting annat än en ren organisations- och ledningsfråga och det är jag otroligt tacksam för. I Nacka (och speciellt på Myrsjöskolan) är det okej att testa sina vingar och brinna lite extra.

Vill därför rikta ett speciellt litet jultack till mina rektorer på skolan och till Agneta som gett de yttersta förutsättningarna med sitt ledarskap. Här är filmen vi tackade av Agneta med (Vi håller en tumme för att hon betalt sin TV-avgift...) Lycka till i din fortsatta karriär!

Från mig till er, en riktigt God Jul och en bra start på det nya året!

Send your own ElfYourself eCards

"Robinson: Sthlm skärgård". Det roligaste jag gjort sedan Villa Mimmi!

Jag undervisar i Ma och No på mellanstadiet men har också en timme på fredagar där klassen och jag brukar utvärdera veckan tillsammans. Nu är det så att jag har svårt att begränsa mig ibland... Jag är t.ex. väldigt sugen på att undervisa i Sv och So också, så jag frågade helt sonika min svensklärarkollega om det gick bra att jag tog det passet för lite kreativt skrivande.

"-Självklart!" blev svaret, så då var det bara att sjösätta.



Robinson: Sthlm skärgård är ett storylineinspirerat skrivprojekt om en alternativ Robinsontävling som äger rum långt ute i Stockholms skärgård, närmare bestämt på Svenska högarna. Klassen är indelad i två lag som har sina läger på varsitt skär; Innertärnan och Yttertärnan. Eleverna har som första uppgift skapat sina Robinsondeltagare med en faktaruta a' la kvällstidningsformat som kort beskriver personens intressen, varför han/hon vill vara med i Robinson och vad han/hon tar med sig till ön som personlig sak. Här finns också en bild eller voki som visar hur personen ser ut. Nästan alla valde att göra voki, någon gjorde både en voki och en egen bild.

Programledaren Robin, som är en tuff kille, har en egen sajt där han presenterar nästa uppdrag för de tävlande. Igår var det en stor dag. Det var dags för den första Robinsontävlingen. De båda lagen tog sig från sin egen ö till Skrubban, som ligger strax norr om Storön. Vägen till Skrubban var guppig enligt deltagarna själva, det var tydligen blåsigt ute på Östersjöns vatten igår och Sean som styrde båten var tydligen inte den bästa kaptenen man kunde valt... På Skrubban väntade Robin med instruktioner inför de stundande tävlingarna. Det skulle bli en uthållighetstävling i bästa Robinsonanda!

Lagen ställde upp på rader mittemot varandra i klassrummet. (Det var busväder utomhus, annars hade vi gått ut).  Tävlingen bestod sedan i att hålla i sina skor(!) med utsträckta armar så länge man orkade. När man inte orkade längre satte man sig ner. Vann gjorde Desiré Karlsson (Ebba) i lag Yttertärnan. Uppgiften därefter blev att skriva om tävlingsdagen från det att båten lämnade det egna skäret tills dess att tävlingen var över. 

Vi har precis startat detta projekt, men jag känner redan nu att det kommer att bli bra. Eleverna lever sig in i detta till fullo (alla har varit i skärgården eftersom vi bor så nära och alla har sett Robinson, förförståelsen är hög) och det skrivs av glatta livet. Precis som det var med Villa Mimmi så får jag mail om att eleverna har skrivit på sina karaktärer även när de inte måste. Jag satt t.ex. på tåget mot Åre i fredags och fick mail om alla ändringar som mina elever gjort under dagen. Det är så häftigt att kunna se alla ändringar i detalj, i mobilen 50 mil bort från skolan!

Bild: http://www.skargardsstiftelsen.se/filearchive/2/206/svhogarna.gif 
Eleverna vet inte innan vad som kommer att ske, utan uppdragen läggs ut efterhand på programledarsajten. Möjligheterna är många med ett skriväventyr som är utspelar sig på "hemmaplan" och stora delar av de möjligheterna kommer också att användas. Liksom i riktiga Robinson kommer det att finnas paktbildningar, matbestyr, ö-råd (snälla sådana, givetvis) och konflikter mellan deltagarna.

Välkommen att följa våra utmaningar i "Robinson; Sthlm skärgård", mycket bättre än originalet om du frågar mig.

P.s. Två av mina elever var dessutom hjälplärare på e-smart F-6 nu i veckan och gjorde det med den äran. Jag är stolt som en tupp!