Svar från Utbildningsdepartementet

Hej,

Tack för ditt meddelade till Jan Björklund och dina synpunkter kring Folkpartiets reklamfilm.
Det finns många klassrum i Sverige där det råder arbets- och studiero och det gör mig glad att det är så din vardag ser ut. Samtidigt vet vi att det finns andra lektionssalar där det köps in hörselkåpor för att ge några få elever lugn och ro omkring sig. Enligt en delstudie i Timms 2003 var sen ankomst, skolk och svordomar vanligast bland svenska elever av 20 undersökta länder. Tills alla lärare och tills alla elever får en vardag som liknar din kommer Folkpartiet att fortsätta att både bilda opinion för och genomföra reformer i riktning mot ökad arbetsro. Med det sagt är jag ändå ledsen att vår reklamfilm har fått dig att ompröva ditt förtroende för mitt parti.

Med vänliga hälsningar


Mina kommentarer: 
För det första så var detta precis den typ av svar jag hade väntat mig. Som jag skrev i en kommentar till det förra inlägget så vore det naivt av mig att tro att stöket inte förekommer alls, det vet jag att det gör. Att däremot hänvisa till att hörselkåpor köps in är lite naivt. Jag har också hörselkåpor i mitt klassrum till de elever som vill ha total tystnad när de arbetar. Det argumentet säger inte så mycket. Den sju år gamla undersökningen kanske väger lite tyngre, men å andra sidan så är tydligen Sverige även det land i världen där brott mot mänskliga rättigheter är allra vanligast... Vi anmäler missförhållanden, det gör inte alla länder. Långt därifrån. 
Men men, nog om detta. Nu har jag sagt vad jag tycker.  

Mitt brev till Jan Björklund

Hej,

Jag arbetar som lärare och e-utvecklare i Nacka kommun och tycker verkligen att jag har världens bästa jobb. Jag är mycket engagerad i mitt yrke och tycker att skolan är en av de viktigaste frågorna i samhället överhuvudtaget. Jag driver bl.a. en blogg där jag skriver om skolutveckling och hur IT där är en självklar del av undervisningen i svensk skola, www.sandrawissting.se. Jag föreläser också om detta då och då.

Att arbeta som lärare är ständigt utvecklande för min egen del och att ha förmånen att se unga människor växa är en ynnest. Att ge unga inspiration och verktyg till fortsatt lärande är en av de viktigaste saker vi har att arbeta med. Kunskapsutvecklingen i samhället är otroligt viktig, men den främjas inte av hot, tvång och regler. En relevant skola med utmanande uppgifter, ett uppdaterat kunskapsbegrepp och samhällsnära undervisning ger nyfikna elever som utmanar och utvecklar både sig själva och sin omvärld.

De två senaste valen har jag röstat på Folkpartiet p.g.a. skolfrågorna, men det kommer jag inte att göra denna gång. Anledningen till det är att jag känner att Folkpartiets valkampanj hånar mig och landets övriga lärare genom att hamra in att det är så stökigt i svenska klassrum att eleverna inte lär sig något. Jag tänker framförallt på den film som nu går på tv som visar en matematiklektion där eleverna gör allt annat än det de förmodas göra. Längst bak sitter en tjej, den enda eleven i klassrummet, som verkar intresserad av att lära sig något. Det är klart att människor som inte varit i skolan sedan de själva slutade tror att det är så här det är stökigt.

Har Folkpartiet så här låga tankar om svenska lärare?

Jag har under mina år som lärare inte träffat en enda pedagog som går till jobbet och accepterar den situation som Folkpartiets kampanj visar upp. Alla eftersträvar en lugn, lärfrämjande miljö och vänder ut och in på sig för att hitta intressanta metoder att nå ut med sin undervisning och vinna elevernas intresse. Svenska lärare och svensk skola är så mycket bättre än det som framkommit under årets valkampanj. Vi behöver fortfarande massor för att nå våra mål och få Världens bästa skola, men det vi inte behöver är det vi inom skolans värld ofta kallar "nedåtpuff". Folkpartiets kampanj är en nedåtpuff för oss lärare.

Framtiden börjar inte i klassrummet, den är redan där.

Jag ville bara uttrycka min åsikt. Tack för att du/ni läste.

Med vänlig hälsning,
Sandra Wissting, Nacka

Är Folkpartiets påstådda stökskola din verklighet?

Jag vill ställa en ärlig fråga till er som arbetar i skolan:

Är det så stökigt i era klassrum som Folkpartiet vill få oss att tro? 

Jag har aldrig upplevt detta och blir uppriktigt ledsen över denna reklamkampanj som hamrar in vilken dålig arbetsmiljö det är i svenska skolor. Det är klart att föräldrar tror att det är så här, när de de inte besökt skolan sedan de själva slutade...

Svara gärna: Stämmer det här med din skola?

"Hej Bloggen, det var länge sedan!"

Jag har haft lite dåligt samvete för att bloggen inte uppdaterats på hela sommaren, å andra sidan ser jag att jag inte är ensam. Många bloggar verkar föra en tynande tillvaro. "Senast uppdaterad för 2 månader sedan" är en vanlig syn. Håller bloggandet på att avta till förmån för snabbare medier?

 

Bloggare postar sina inlägg på Facebook och Twitter för att folk ska hitta dem, men även Twittrandet verkar avta. Använder folk RSS/Google Reader längre??? En högst ovetenskaplig spaning: Facebook vinner marknadsandelar även här. I och med att så många nu är anslutna är detta det självklara vägvalet. Där är folket, där visar jag mig. På Facebook kan man vara både professionellt och privat, och dela på de två rollerna i och med att man (i stort sett) kan styra vem som ser vad ända ner till individnivå. Lika delar marknadsföring och struntprat. Allt fungerar här. Om du som lärare vill använda Facebook för tips och idér, "gilla" t.ex. Skolväskan och Länkskafferiet så får du deras inlägg. En mycket bra början. Här finns också möjligheter att diskutera med andra likasinnade. Hade mail uppfunnits idag hade det inte sett ut som Google Wave (RIP), som Google menade, det hade sett ut som Facebook. Alla kontakter på ett ställe, alla möjligheter att interagera.

Blogga då, behövs det längre? Orkar folk läsa? Jag ger mig inte så lätt. Jag gillar att lägga ut texten och behöver mycket plats för mina tankar ibland. Om ingen läser så skriver jag för mig själv. Jag har lärt mig massor...av det jag inte visste att jag redan visste...genom att skriva om det. Det reder ut och utvecklar tankarna. Då behövs bloggen som ett komplement till snabbare kanaler.

Så, på återhörande!