18 dec. 2011

När Wordfeud gav mig min telefon tillbaka

Något väldigt oväntat hände precis. Min syster tittade förbi oanmäld. Inget konstigt med det alls, men det första som händer är att min systerson (2,5 år) berättar för mig att jag har tappat min telefon på bussen. Först fattade jag ingenting. Vadå? Är min telefon borta? Och hur vet du det? Och hur tusan har den hamnat hos er? Jag var helt bortkollrad.

Detta hade hänt:

Jag hade varit inne i Kungsträdgården och sjungit julsånger med kören och köpt de sista klapparna. På bussen hem ifrån stan hade min iPhone glidit ur fickan. Eftersom jag hade händerna fulla med julklappskassar så märkte jag inget. Med fullt fokus på att komma av bussen blev min telefon liggande på sätet och åkte vidare ut mot Kvarnholmen. Tydligen. Väl hemma njöt jag av söndagslugnet och saknade inte telefonen alls.

En kille som heter David kliver sedan på bussen efter att jag gått av. Han hittar luren. Som är låst. Som tur är så är denne David inte bara en snäll och hederlig figur, utan också en problemlösare av rang. Telefonen är ju som sagt låst, men notiser från Facebook och Wordfeud syns på skärmen även i låst läge, vilket David utnyttjar. I den informationen ser han bland annat att profilen "jeosjenny" lagt ett ord i Wordfeud. David spelar själv Wordfeud och bjuder in Jenny till en match. Hon accepterar under tvekan, hon har nämligen hört att många använder Wordfeud för att ragga... David startar chatten direkt och frågar vem personen är som Jenny lagt ordet "kåta" till. Nu är Jenny helt säker på att den här okända personen stöter på henne! Suck. Men hon känner igen det David skriver om och fattar snart att det är mig han beskriver. Jenny ringer upp min telefon. David svarar. Jenny hänvisar honom till min syster och släpper iväg en efterlysning på Facebook, som sprider sig. Min syster får ett samtal från David, släpper julstöket, tar sonen under armen och åker och möter denne David som väntar på ett kafé vid Slussen. Han får en flaska vin som tack och de åker direkt därefter och lämnar telefonen hem till mig....som inte ens hunnit märka att den är borta. Ca en timme har nu gått från det att telefonen gled ur min ficka och jag har hela tiden varit lyckligt ovetande om det som sker i min bekantskapskrets och på nätet.   

Så tack vare Wordfeud, en ärlig problemlösare och hjälpsamma vänner är nu allt som det ska igen.
Om jag inte hade spelat Wordfeud och inte varit så nyfiken av mig att jag hade notiser påslagna, så hade nog luren slutligen landat på SL:s lager bland 1000 andra svarta iPhones och jag hade säkerligen fått köpa en ny. 
Tack Linda!
Tack Jenny!
Tack Carina, Henrietta, Karin och andra kollegor som spred ordet på Facebook!
Tack David!
Tack Wordfeud!    

P.S. Jenny: Varsågod, nu ser du vilka bokstäver jag har kvar. Tror jag vinner i alla fall. ;)

1 kommentar:

Anonym sa...

Ha ha ha galet kul! Och med just det ordet...ha ha. Härligt att det fortfarande finns ärliga människor! <3
//jmamma