Eye-tracker i skolan?

Fick tillfälle att vara försöksperson åt KTH-studenter igår. De läser människa-datorinteraktion och det jag fick vara försökskanin till var bl.a. en s.k. “eye-tracker”. Den kalibrerar dina ögon på bildskärmen och spelar sedan in dina ögonrörelser när du arbetar vid datorn. Jag fick frågor att svara på utifrån en för mig helt okänd websida. Efter försöket fick jag följa hur mina ögon formligen fladdrade fram över skärmen, till synes helt planlöst. Mycket intressant!

Funderar på om inte sådan teknik skulle kunna användas i läsforskning för att kartlägga “digital läsning”? (Eller gör det redan det?) Vi läser ju uppenbarligen inte på samma sätt på en skärm jämfört med hur vi läser i tryckta medier. Lärarutbildningarna skulle ha stor nytta av sådan teknik när man lär ut läs- och skrivinlärning till blivande lärare! I förlängningen skulle man kunna använda det i skolan vid läsinlärning. Eleven blir medveten om hur hjärnan och ögonen arbetar vid läsning. För specialpedagoger/-lärare kan det också användas vid kartläggningar eller utredningar av olika slag. Möjligheterna är många.

Blev också väldigt medveten om hur man egentligen tar sig an en sida på webben. Man kräver snabba svar och djupläser sällan, det visste jag innan, men att man har sååå bråttom anade jag inte. Det ställer krav på hur man utformar en websida utifrån användarens krav på tillgänglighet och effektivt tidsanvändande. Faran är att vi riskerar att det blir för simpla sidor. Vi går däråt. Förenkling, effektivisering, snabba svar…

Over and out. *blip*