Om det tänker jag inte orda mera, har redan skrivit spaltmeter om vad jag tycker i den frågan.
Så vad behövs?
1. Satsa på de pedagoger som är intresserade först. De kommer att utveckla sina idéer och förhoppningsvis vilja sprida dem. Andra blir då intresserade och följer efter.
2. Pedagogerna måste få utbildning/tid att ta till sig de nya verktygen. Detta är det absolut viktigaste. Du kan sätta vingar på en elefant, det är inte säkert att den flyger för det...
3. Bilda nätverk, både virtuella och fysiska. Lärare måste sluta vara isolerade öar av kunskap som vägrar dela med sig. Idéer och erfarenheter måste vädras, det är så utveckling sker.
4. Back up. Pedagogiken/metodiken utvecklas av de som vistas i klassrummet, men det måste finnas en part som hanterar det tekniska. Lärandet ska vara i fokus, inte tekniken. Den ska bara fungera...
Så. På pappret är det busenkelt. IRL är det något helt annat, jag vet.
En till en kommer på bred front, vi måste se till att det rullas ut bra och får fäste. Jag är övertygad om att den inslagna vägen är den rätta. För skolans överlevnads skull. Vi har ju som bekant inte monopol på kunskapsinhämtande längre. Vi är konkurrensutsatta och måste förhålla oss till det.
5 kommentarer:
Bra skrivet, till sist är det människorna som måste engageras och förändras, all ny teknik till trots.
Håller med - dessutom gillar jag 'vingar på elefant'-metaforen. Kom du på den själv - får jag citera dig? :)
Ha ha, elefanten hoppade fram mitt i meningen medan jag pratade! =) Varsågod, använd den gärna!
Jag arbetar själv på en En-till-En-skola och tycker att det är helt underbart att vi har tillgång till ett så fantastiskt verktyg!
Absolut!!! Vi lärare har ingen som helst rätt att vända datorer, mobiler eller andra digitala verktyg ryggen. Det som idag är en självklarhet för våra elever måste också bli en självklarhet för oss lärare. En till en .... det vill jag också vara med på ...
Skicka en kommentar