10 dec. 2009

"Robinson: Sthlm skärgård". Det roligaste jag gjort sedan Villa Mimmi!

Jag undervisar i Ma och No på mellanstadiet men har också en timme på fredagar där klassen och jag brukar utvärdera veckan tillsammans. Nu är det så att jag har svårt att begränsa mig ibland... Jag är t.ex. väldigt sugen på att undervisa i Sv och So också, så jag frågade helt sonika min svensklärarkollega om det gick bra att jag tog det passet för lite kreativt skrivande.

"-Självklart!" blev svaret, så då var det bara att sjösätta.



Robinson: Sthlm skärgård är ett storylineinspirerat skrivprojekt om en alternativ Robinsontävling som äger rum långt ute i Stockholms skärgård, närmare bestämt på Svenska högarna. Klassen är indelad i två lag som har sina läger på varsitt skär; Innertärnan och Yttertärnan. Eleverna har som första uppgift skapat sina Robinsondeltagare med en faktaruta a' la kvällstidningsformat som kort beskriver personens intressen, varför han/hon vill vara med i Robinson och vad han/hon tar med sig till ön som personlig sak. Här finns också en bild eller voki som visar hur personen ser ut. Nästan alla valde att göra voki, någon gjorde både en voki och en egen bild.

Programledaren Robin, som är en tuff kille, har en egen sajt där han presenterar nästa uppdrag för de tävlande. Igår var det en stor dag. Det var dags för den första Robinsontävlingen. De båda lagen tog sig från sin egen ö till Skrubban, som ligger strax norr om Storön. Vägen till Skrubban var guppig enligt deltagarna själva, det var tydligen blåsigt ute på Östersjöns vatten igår och Sean som styrde båten var tydligen inte den bästa kaptenen man kunde valt... På Skrubban väntade Robin med instruktioner inför de stundande tävlingarna. Det skulle bli en uthållighetstävling i bästa Robinsonanda!

Lagen ställde upp på rader mittemot varandra i klassrummet. (Det var busväder utomhus, annars hade vi gått ut).  Tävlingen bestod sedan i att hålla i sina skor(!) med utsträckta armar så länge man orkade. När man inte orkade längre satte man sig ner. Vann gjorde Desiré Karlsson (Ebba) i lag Yttertärnan. Uppgiften därefter blev att skriva om tävlingsdagen från det att båten lämnade det egna skäret tills dess att tävlingen var över. 

Vi har precis startat detta projekt, men jag känner redan nu att det kommer att bli bra. Eleverna lever sig in i detta till fullo (alla har varit i skärgården eftersom vi bor så nära och alla har sett Robinson, förförståelsen är hög) och det skrivs av glatta livet. Precis som det var med Villa Mimmi så får jag mail om att eleverna har skrivit på sina karaktärer även när de inte måste. Jag satt t.ex. på tåget mot Åre i fredags och fick mail om alla ändringar som mina elever gjort under dagen. Det är så häftigt att kunna se alla ändringar i detalj, i mobilen 50 mil bort från skolan!

Bild: http://www.skargardsstiftelsen.se/filearchive/2/206/svhogarna.gif 
Eleverna vet inte innan vad som kommer att ske, utan uppdragen läggs ut efterhand på programledarsajten. Möjligheterna är många med ett skriväventyr som är utspelar sig på "hemmaplan" och stora delar av de möjligheterna kommer också att användas. Liksom i riktiga Robinson kommer det att finnas paktbildningar, matbestyr, ö-råd (snälla sådana, givetvis) och konflikter mellan deltagarna.

Välkommen att följa våra utmaningar i "Robinson; Sthlm skärgård", mycket bättre än originalet om du frågar mig.

P.s. Två av mina elever var dessutom hjälplärare på e-smart F-6 nu i veckan och gjorde det med den äran. Jag är stolt som en tupp!

4 kommentarer:

Lotta sa...

Jag lyssnade till Sandras och elevernas presentation av projektet på e-smart. Det var spännande att både se och höra vad de tyckte, vad de gjorde och hur de gjorde. De är snabba på tangenterna och suger i sig alla nyheter och tillbehör. Jag tror att hela "roll-grejen" är en framgångsfaktor, det är "min Robinsondeltagare" som tycker si och så. Att de sedan ställs mot varandra i olika tävligar påverkar samarbetet och delaktigheten och nyfikenheten består. Tack för tiset! /Lotta

Sandra Wissting sa...

Tack för feedback, får väl jag svara då! Mina elever tyckte att det var jättekul att få visa sitt arbete för er.

Helena sa...

Det låter hur kul som helst!

Sandra Wissting sa...

Det är det också!

Följ med e-post