Jag delar mentorsskapet för min klass med en tjej som är helt fantastisk. Hon heter Jenny Carlberg och har en ängels tålamod och en eldsjäls engagemang.
Vi har många gånger diskuterat medias (och ofta hela samhällets) negativa bild av skolan och läraryrket. Hur kan debatten vara så negativ när vi har så kul på jobbet? Jag skrev ett brev till vår utbildningsminister inför valet. (Se tidigare inlägg). Nu har Jenny skrivit av sig också. På Sourze kan du läsa om hennes glädje inför att åka till skolan - varje dag. Läs det!
Ett utdrag:
"Jag har ett fantastiskt jobb! Varje morgon på väg till mitt arbete är jag fylld av förväntningar inför dagen och längtar efter att få möta mina elever som ger mig så mycket glädje och inspiration.
Jag vet aldrig vad jag har att vänta av min arbetsdag. I mitt yrke är det avgörande att kunna fånga stunden och vara anpassningsbar. Det är otroligt spännande och utmanande. Jag vet att jag är lyckligt lottad som har förmånen att känna så inför mitt jobb".
På tisdag får Joachim Thornström Guldäppeljuryns särskilda pris. Om jag fick vara med och bestämma skulle Joachim få en hel fruktskål av guldäpplen. Ingen har som han spridit så mycket lärglädje i Sverige de senaste åren. Följ Skolväskan på Facebook. Det är ingenting annat än en daglig dos inspiration.
Tack för allt du gör, Joachim. Hoppas du orkar fortsätta lääääääänge till. Jag gillar!
Sedan finns det ett gäng övriga finalister som i mina ögon är vinnare allihopa. Prisutdelningen är på Skolforums stora scen nu på tisdag den 2 november. De som är mest kl. nervösa när klockan närmar sig 11.00 är... *trumvirvel*
Josef Sahlin och Martin Fernström (Mina favoriter, heja heja!)
Kristina Alexanderson (Queen of social media)
Ann-Charlotte Keiller (Geocaching med förskolebarn, genialt!)
And the winner is..........ALLA!
Jag hoppas att ni alla fortsätter ert inspirerande arbete. Ni förtjänar ett äpple var.
Jag har tänkt skriva om det länge, men det har av olika anledningar inte blivit av. Den främsta anledningen är nog att det är ett svårt ämne.
Hörde en klok kvinna, Therese Strate, formulera det så bra idag. "Vi borde ha skrotat begreppet IRL (in real life) för länge sedan". Att det riktiga livet är offline, utanför nätet, är vuxenvärldens syn på saken. För ungdomar är det oftast inte så. Är man inte på nätet, är man ingen.
Men att synas till varje pris kan få konsekvenser. Sök på "fjortis film" på YouTube och du får en lista av filmer du helst inte vill se. En fjortisfilm är en film där man har satt ihop bilder på tonårstjejer i utmanande kläder och urringningar. Bilderna är oftast hämtade från Facebook eller andra sociala nätverk, så oftast är det tjejerna själva som publicerat dem, ovetande om vilka konsekvenser de här bilderna kan få. Fjortisfilmer har ibland också grovt kränkande kommentarer om tjejerna på bilderna. Se denna t.ex.
Hittar du kränkande material på nätet kan man få mycket hjälp av kränkt.se, Datainspektionens sajt om kränkningar online. Man bör också känna till att det nästan alltid går att kontakta ex. YouTube eller den bloggportal där kränkningarna förekommit och be dem ta bort materialet om det kränker någon.
Bloggar, speciellt videobloggar, som bara går ut på att synas är också vanliga. Framförallt bland tjejer. Man sätter sig helt sonika framför webkameran och pratar. Oftast är det inga djuplodande analyser det handlar om, utan dagens outfit eller vad man har gjort i skolan. Den här lilla filmen har t.ex. ca 158 000 visningar. Huvudsyftet: att synas.
Bloggen Amanda Var Det är en blogg om Amanda Eklund och vad hon gör på dagarna. Amanda får ibland väldigt många kommentarer på det hon skriver, vissa är väldigt elaka, men Amanda verkar inte ta åt sig utan fortsätter att skriva. Hon får synas och vrider ut varje droppe av kändissötma ur sina 15 minuter i rampljuset. Läs exempel på kommentarer här. För sina mobilfilmer om vad som händer i livet just nu fick Amanda massor av kränkande kommentarer. Nu verkar hon ha slutat med sitt videobloggande, filmerna är borttagna från YouTube och syns inte längre på bloggen. Kanske har hon ångrat sig? Men Internet minns allt. Filmerna har redan laddats ner, gjorts om och spridits på bloggar och andra sajter. Även TV har visat hennes mobilfilmer, se exemplet här när hon nämns i Vakna med The Voice (radio/TV).
En sökning på "Amanda Var det" på YouTube ger 315 träffar, de flesta är parodier.
Nu bidrar även jag till spridningen av dessa filmer, men jag tycker att det är viktigt att vi vuxna som arbetar med ungdomar pratar om vad de gör på nätet. De måste bli medvetna om att Internet aldrig glömmer. Det du gjorde med webkameran som ovetande 15-åring kan göra att du inte får det där drömjobbet du blev erbjuden när du blev 30+. Jobba med politik eller i myndighet? Glöm det. Över hälften av landets chefer kollar dig på nätet innan de anställer dig, även de äldre.
Syns gärna på nätet, men var där i positiv bemärkelse.
Vi sköter alla vår egen PR.
Vi vet inte hur framtiden ser ut, men vi måste gå in i den med kunskap om hur nätet fungerar.
Prata. Informera. Tjata.
Gör det för att du bryr dig.
Testade ett (för mig) nytt verktyg för mind maps, MindMeister. Det är enkelt att jobba i och det är lätt att dela med sig av de kartor man gör. Du kan även exportera dina mind maps som pdf, FreeMind eller som en bild.
Exporteringsmöjligheter
Jag är dock mest förtjust i möjligheten att bädda in kartor, så att de kan läggas i bloggar, wikis eller på andra sajter som kan ta emot embedkod. Ta en titt på klassens matteplanering inför arbetet med bråk som vi ska inleda i morgon:
Klicka på de små plustecknen som gömmer sig i hörnen så kommer det fram mera. Ibland är det skönt att slippa se allting på en gång.
Tyvärr kan man bara göra tre kartor som icke betalande medlem. Typiskt. Gratis är ju alltid godast.
